2011/03/21

Det var en gång...

..hon stod vid grinden, tvekade, men började gå..

...huset såg stort och tomt ut, hon stod länge och tittade på det. Vad var det? Skymtade hon möjligtvis ngt i tornrums fönstret..? Var det någon i huset?
Hon bara stirrade, i hallen låg den finaste klänning på golvet, hon gick fram. När hon lyfte upp den såg hon en liten fastsydd tyglapp där någon hade skrivit hennes namn, slarvigt. Hon kastade ner klänningen på golvet igen. Hon började backa, steg för steg... och sprang ut genom dörren.
Hon sprang länge tills hon var på andra sidan ön... hon såg nu bara ett annat hus på en udde, en båt låg uppdragen på klippan. Bodde någon där... Ön skulle ju vara öde..


...framme vid kyrkogården såg hon alla dessa gamla och trasiga gravstenar. Hon gick runt på de små stigar som fanns, vilka gick kors och tvärs över kyrkogården. Ögonen svepte över texten på stenarna. Där... där stod det... hennes namn...